Jag är aktiv i många föreningar som alla är av karaktären skapa trivsel åt människor, bland medlemmarna eller bredare. I dessa fall (Hembygdsförengar, lokala villaförening, ett torp i skogen, ett lusthus på stranden, nätverk för kommunens skötsel av mark etc) så är effekten av en dåligt fungerande styrelse att trivseln minskar, men också att om kraften återkommer om en tid även efter längre tid som 10 år, så fungerar allt bra igen. Och även om det finns måsten, som att anordna vaborgsmässoeld , så präglas arbetet av vad individeran i styreslen känner egnagemang för att åstadkomma, dvs rent ideellt arbete. Också är dessa föreningar "rika" och helt utan behov av avlönad personal för utförande, i några gränsfall brukar kommunen ställa upp med det "hårda" insatserna

Wikiemedia Sverige upplever jag som mycket annorlunda. Här handlar det om ett konkret mål - att få fler användare till Wikipedia och lobba och informera brett om en nytt synsätt på kunskap. Om om styrelsen fungerar dåligt kan det skapa problem som inte går att komma ikapp senare (Om tex sv:wp blir en lekstuga för ideologier) Och här är det betydligt "tyngre" insatser som krävs ofta av måste karaktär, och någon statlig enhet som kan hjälpa till med basinsatser finns inte. Och min egen uppfattning som jag flera gånger framfört är att det är ett måste med avlönad personal för at ta hand om vissa basuppgifter, och att om väl en sådan kraft finns så kommer det ge mer intäkter som täcker mer än väl denna extrakostnad

Valet av nya styrelsen i Wikimedia Norge är ur denna aspekt mycket intressant. De har ersatt de vanliga 35 åriga entusiasterna som brukar finns i en sådan här styrelse och ersatt den med tunga personer i samhället, flera äldre. Och detta kan ju ses som en del av professionaliseringen att ha en styrelse med inflytelserika personer i, som mer aktivt kan förstärka lobbying mm. Men utan avlönad personal måste väl en sådan satsning implodera nästan omedelbart? Kan man verkligen förvänta sig av tidigare statsråd att de slipar på webbplatsen, diskuterar vandaler på wikifikor, demar Wikiepedia på mässor etc?

Jag ser denna fråga som oerhört viktig för föreningen och att det är viktigt noga följa utveckling i olika parallella grupperna, för att känna vad som är bra och när det behövs (måste) ske en förändring enligt denna, där säkert flera fundament för föreningen berörs. Anders

Lars Aronsson skrev:

Wikimedia Sverige,

Jag har just kommit hem från Berlin, där Wikimedia Foundation förra veckan hade ett kombinerat teknikmöte och chaptermöte, alltså en sammankomst för funktionärer inom föreningar som vår. Det här brevet är inte någon fullständig redogörelse för allt som avhandlades där, utan bara en aspekt: professionalisering.

Många av föreningarna har mognat, lyckats bra i insamlingen av donationer, och kunnat anställa personal. Den tyska föreningen ligger främst, de har både avlönade tekniker som sköter den så kallade toolservern och administrativ hjälp som hjälpte till att ordna den här konferensen.

Sedan finns flera föreningar som det går trögare för. Vi vet inte riktigt vad Wikimedia Suomi har för sig. Wikimedia Danmark är nystartade, och har ännu inte kommit igång med full aktivitet. Wikimedia Norge hade årsmöte i måndags och har bytt ut stora delar av sin styrelse, så vi får väl se hur snabbt den nya styrelsen kommer igång. Wikimedia Sverige rullar på. Ingen av de nordiska föreningarna har anställt någon.

En upprörd kommentar som jag hörde från en förening var att man jobbar hårt och oavlönat som styrelseledamot, men får ingen tack för det. Snarare avskräcker man andra från att kandidera när de inser hur hårt arbete det kan vara.

Och här tror jag nyckeln till professionalisering finns. Det handlar inte om att skaffa mycket pengar och anställa någon. Utan om ett sätt att förhålla sig till arbete. Även om vi just nu har tillgång till människor som arbetar ideellt, så borde vi sätta värde på deras arbetsinsats. För varje projekt som föreningen genomför, borde vi räkna hur många arbetstimmar som läggs ner, inte bara redovisa kvitton för omkostnader. Det ideella arbetet måste synliggöras.

Vid sidan av vår ekonomiska redovisning, kan dessa ideella arbetstimmar redovisas i föreningens årsrapport. Ett annat år har vi kanske inte lika många idealister, utan måste betala för några av arbetsuppgifterna. Då kommer detta underlag väl till pass. Det kan också vara så att en del uppgifter utförs rationellare och billigare av anställda specialister än av våra frivilliga.

Om arbetet i föreningen börjar kännas som en belastning, en uppoffring, då kanske det är dags att ta en paus. Det blir inte bättre sedan, och förmodligen kommer ingen att tacka dig ändå.

Tänk i stället: Vem kan hjälpa mig med det här?

Vi har en valberedning som hittar nya styrelsefunktionärer åt oss. Men kanske behöver vi också rekryterare som hittar frivilliga till våra olika utställningar och projekt? Vi behöver helt klart någon som kan insamlingskampanjer, så att vår ekonomi kan nå högre höjder.