Jag har kommit i kontakt med Hans Herlén, den troligen starkaste hembygdsforskaren i Stockholm just nu. han har under många år som aktiv i Brännkyrka och Enskedes hembygdsförbund byggt upp en egen databas med uppemot 20 000 artiklar om saker i Stockholm. Han har tidigare gett ut böcker med denna info, vilka varit bra som källor men tunga att använda, och knappast "konkurrenter" till wikiepdia.
Han har nu byggt upp en ny affärsidé där han i stället sammanställer infon på Cdar och har ett intimt samarbete med Stadsmuseum och stadsarkivet, som dels förser honom med basdata och dels tar emot och administrerar informationen från allmänheten, och den uppdateringslänken finns integrerad i CD paketet.
Detta ger en modell där hans tjänar ganska bra med pengar, museet och arkivet får en kanal för att få full koll på info, och användarna för kvalitétsgarnaterad info på ett modernt IT media
Min återkoppling från en 55+are i området intresserad av dessa ting pekar på att detta är vad som han är bekväm med medan han är tveksam till oklarheten över ansvar etc i wikiepdia (hans kommentar om en bit i wp - Det står väl fel i meningen nr 2 under rubriken "Övrigt". "Tråget fanns det möjligheter att gå på styltor...". Det borde väl stå "I (eller PÅ) Tråget fanns det möjligheter att gå på styltor...". Jag skulle i och för sig kunna ändra det genom att logga in på Wikipedia, men vill ändå påpeka det, så att det blir som Holger vill ha det. )
hans kommentarer om CDn är lyriska -
Måste också å det varmaste rekommendera den nya cd-upplagan av "Stockholm A-Ö" av Hans Harlén. Mycket smidigt, man laddar in programmet i datorn. Sedan uppdaterar man informationen via Stockholms Stadsarkiv, så att den alltid är så aktuell som möjligt. Man kan även själv bidra med information, som sedan kan komma med i nästa uppdatering. Som t ex om kvarteret Gästfriheten. Eller anmäla felaktigheter. Det är ett i sanning interaktivt verk!
http://www.stockholmia.stockholm.se/bocker.php?author=264&
Anders
Anders Wennersten wrote:
Han har nu byggt upp en ny affärsidé där han i stället sammanställer infon på Cdar och har ett intimt samarbete med Stadsmuseum och stadsarkivet, som dels förser honom med basdata
Här följer lite personliga reflexioner på detta tema.
Släktforskning som folkrörelse (till skillnad från den gamla adliga hobbyn genealogi) växte fram på 1970-talet och på 1980-talet började dessa folkliga släktforskare använda persondatorer i arbetet. Ett resultat är föreningen för Datorhjälp i släktforskningen (www.dis.se). Både DIS och Sveriges Släktforskarförbund (www.genealogi.se) ägnar sig till stor del åt försäljning av programvara och data på CDROM.
Deras förhållande till upphovsrätten påminner mycket mer om skivindustrin än om fildelarna. Möjligheten att kopiera fritt blir mera ett hot än ett löfte. Deras datoranvändning är en produkt av 1980-talet, då persondatorn (och Microsoft) var den rebelliska ledstjärnan, i motsats till IBM och stordatorvärlden.
Jag, som i stället för 1980-talets persondatorer, fick mitt genombrott på 1990-talet med Internet, ser i stället persondatorns och CDROM:ens värld som instängd och begränsad. Från Projekt Runebergs webbplats (eller ett mail eller en blogg) kan jag ju inte "länka" till en CDROM. Däremot kan jag länka till artiklar i Wikipedia.
Sett ur mitt perspektiv blir produktionen av CDROM eller tryckta uppslagsverk meningslös. Den lite sämre kvaliteten i Wikipedia är en marginell brist, jämfört med den totala avsaknad av mening i CDROM-produkter. Och det är perspektivet det hela handlar om.
De som inte delar mitt nätperspektiv kan det vara mycket svårt att övertyga om att de ska acceptera kvalitetsbristerna i nätprojekt som Wikipedia eller Projekt Runeberg. Och för dem som producerar CDROM blir avsaknaden av försäljningsintäkter också en hög tröskel att klättra över. När de ser att det ändå finns något användbart på nätet, som min inscanning av Nordisk familjebok, så får jag frågor om jag inte borde ge ut den på CDROM eller DVD också. För eftersom de här människorna är så invanda vid CDROM, så har de aldrig skaffat bredband utan har kvar sina modem.
Om vi ska lyckas värva lokalhistoriker och släktforskare till Wikipedia, så tror jag att vi endera måste hitta de undantag till individer som redan har rätt perspektiv, eller komma på ett sätt att "vrida rätt" perspektivet hos de övriga. Det krävs att de inser någon avgörande fördel med "vårt sätt" att arbeta (fria licenser, inga försäljningsintäkter, allting på nätet).
Tack Lars mycket insiktsfulla ord,
I slutsatserna i Internet Framsyn som visades upp i torsdags http://www.iva.se/internetframsyn/ så pratar man mycket om en digital trappa (istf digital klyfta). Kanske tydliggör du ett sådant avgörande trappsteg, där det inte bara är olika tekniska kunskaper som skiljer utan även mentala referensramar. Att prata lyriskt om Cd ar är nog som du säger något i det förgångna - själv är jag nästan allergisk mot dessa som jag aldrig lyckas håla ordning på.
Anders
Lars Aronsson skrev:
De som inte delar mitt nätperspektiv kan det vara mycket svårt att övertyga om att de ska acceptera kvalitetsbristerna i nätprojekt som Wikipedia eller Projekt Runeberg. Och för dem som producerar CDROM blir avsaknaden av försäljningsintäkter också en hög tröskel att klättra över. När de ser att det ändå finns något användbart på nätet, som min inscanning av Nordisk familjebok, så får jag frågor om jag inte borde ge ut den på CDROM eller DVD också. För eftersom de här människorna är så invanda vid CDROM, så har de aldrig skaffat bredband utan har kvar sina modem.
Om vi ska lyckas värva lokalhistoriker och släktforskare till Wikipedia, så tror jag att vi endera måste hitta de undantag till individer som redan har rätt perspektiv, eller komma på ett sätt att "vrida rätt" perspektivet hos de övriga. Det krävs att de inser någon avgörande fördel med "vårt sätt" att arbeta (fria licenser, inga försäljningsintäkter, allting på nätet).
wikimediase-l@lists.wikimedia.org