"Kunskapsrörelsen" låter väl bra, nästan som vi, om man lägger till "fri" framför. Men detta var en rörelse som fanns på 1980-talet, en motreaktion mot "flumskolan" på 1970-talet. Centralgestalten var Arne Helldén. Jag stötte på detta fenomen när jag försökte läsa på om bakgrunden till dagens diskussion om skolan, och insåg att det saknades en artikel om honom, som jag nu har skapat, https://sv.wikipedia.org/wiki/Arne_Helld%C3%A9n

Jag vet inte hur många liknande rörelser och grupperingar som har funnits runt skolan, för och emot, i olika frågor.

Idag snubblade jag över en annan grupp, GLÄFS, "Gruppen för läsning av facklitteratur i skolan", som riktar sig till skolbibliotek och som har Författarförbundet i ryggen, http://glafs.se/

Man kan ju tycka att uppslagsverk är facklitteratur, och att det är lika bra på webben som i tryck, och att den här gruppen borde vara entusiastisk för Wikipedia. Men börjar man läsa mötesanteckningarna, som GLÄFS generöst har lagt ut på webben, så märker man att det handlar om att köpa in böcker, sådana böcker som medlemmarna skriver och säljer. Alltså inte till stöd för *fri* kunskap över nätet, utan i motsats till.

Jag börjar misstänka att de som betonar kunskap i skolan är konservativa och helst använder papper och penna, svarta tavlan och böcker, medan de som är mest entusiastiska för datorer, ny teknik som "wiki" och nya metoder som "problembaserat lärande" också är de som minst betonar klassisk kunskap, utan hellre vill ha färg och form och spontana barn.

Om vi försöker marknadsföra kunskap och fördjupning, så har vi alltså hamnat på fel sida om ett staket. Om vi upplevs som "titta här, klicka, roligt!" så kommer de mest seriösa lärarna att rynka på näsan åt oss som om vi vore en bunt clowner.

Vi har skrivit det största uppslagsverket i hela världshistorien, men upplevs vi som en Mercedes eller som en Fiat? Når vi de seriösa bilköparna?

När vi för några år sedan stod på bokmässan, så hamnade vår monter bredvid Miljöaktuellt och olika folkrörelser mot kärnvapen, men inte i närheten av "kunskapstorget" där NE och Utbildningsradion stod. Det är ju riktigt att vi är en folkrörelse, men det stärkte kanske inte vårt varumärke som en förmedlare av kunskap? Vi brukade väl då också lägga tonvikten på att "alla kan redigera" och inte på "tillgång till seriös kunskap".