Anders Wennersten wrote:
Han har nu byggt upp en ny affärsidé där han i stället sammanställer infon på Cdar och har ett intimt samarbete med Stadsmuseum och stadsarkivet, som dels förser honom med basdata
Här följer lite personliga reflexioner på detta tema.
Släktforskning som folkrörelse (till skillnad från den gamla adliga hobbyn genealogi) växte fram på 1970-talet och på 1980-talet började dessa folkliga släktforskare använda persondatorer i arbetet. Ett resultat är föreningen för Datorhjälp i släktforskningen (www.dis.se). Både DIS och Sveriges Släktforskarförbund (www.genealogi.se) ägnar sig till stor del åt försäljning av programvara och data på CDROM.
Deras förhållande till upphovsrätten påminner mycket mer om skivindustrin än om fildelarna. Möjligheten att kopiera fritt blir mera ett hot än ett löfte. Deras datoranvändning är en produkt av 1980-talet, då persondatorn (och Microsoft) var den rebelliska ledstjärnan, i motsats till IBM och stordatorvärlden.
Jag, som i stället för 1980-talets persondatorer, fick mitt genombrott på 1990-talet med Internet, ser i stället persondatorns och CDROM:ens värld som instängd och begränsad. Från Projekt Runebergs webbplats (eller ett mail eller en blogg) kan jag ju inte "länka" till en CDROM. Däremot kan jag länka till artiklar i Wikipedia.
Sett ur mitt perspektiv blir produktionen av CDROM eller tryckta uppslagsverk meningslös. Den lite sämre kvaliteten i Wikipedia är en marginell brist, jämfört med den totala avsaknad av mening i CDROM-produkter. Och det är perspektivet det hela handlar om.
De som inte delar mitt nätperspektiv kan det vara mycket svårt att övertyga om att de ska acceptera kvalitetsbristerna i nätprojekt som Wikipedia eller Projekt Runeberg. Och för dem som producerar CDROM blir avsaknaden av försäljningsintäkter också en hög tröskel att klättra över. När de ser att det ändå finns något användbart på nätet, som min inscanning av Nordisk familjebok, så får jag frågor om jag inte borde ge ut den på CDROM eller DVD också. För eftersom de här människorna är så invanda vid CDROM, så har de aldrig skaffat bredband utan har kvar sina modem.
Om vi ska lyckas värva lokalhistoriker och släktforskare till Wikipedia, så tror jag att vi endera måste hitta de undantag till individer som redan har rätt perspektiv, eller komma på ett sätt att "vrida rätt" perspektivet hos de övriga. Det krävs att de inser någon avgörande fördel med "vårt sätt" att arbeta (fria licenser, inga försäljningsintäkter, allting på nätet).