Jag är aktiv i många föreningar som alla är av karaktären skapa trivsel
åt människor, bland medlemmarna eller bredare. I dessa fall
(Hembygdsförengar, lokala villaförening, ett torp i skogen, ett lusthus
på stranden, nätverk för kommunens skötsel av mark etc) så är effekten
av en dåligt fungerande styrelse att trivseln minskar, men också att om
kraften återkommer om en tid även efter längre tid som 10 år, så
fungerar allt bra igen. Och även om det finns måsten, som att anordna
vaborgsmässoeld , så präglas arbetet av vad individeran i styreslen
känner egnagemang för att åstadkomma, dvs rent ideellt arbete. Också är
dessa föreningar "rika" och helt utan behov av avlönad personal för
utförande, i några gränsfall brukar kommunen ställa upp med det "hårda"
insatserna
Wikiemedia Sverige upplever jag som mycket annorlunda. Här handlar det
om ett konkret mål - att få fler användare till Wikipedia och lobba och
informera brett om en nytt synsätt på kunskap. Om om styrelsen fungerar
dåligt kan det skapa problem som inte går att komma ikapp senare (Om tex
sv:wp blir en lekstuga för ideologier) Och här är det betydligt
"tyngre" insatser som krävs ofta av måste karaktär, och någon statlig
enhet som kan hjälpa till med basinsatser finns inte. Och min egen
uppfattning som jag flera gånger framfört är att det är ett måste med
avlönad personal för at ta hand om vissa basuppgifter, och att om väl en
sådan kraft finns så kommer det ge mer intäkter som täcker mer än väl
denna extrakostnad
Valet av nya styrelsen i Wikimedia Norge är ur denna aspekt mycket
intressant. De har ersatt de vanliga 35 åriga entusiasterna som brukar
finns i en sådan här styrelse och ersatt den med tunga personer i
samhället, flera äldre. Och detta kan ju ses som en del av
professionaliseringen att ha en styrelse med inflytelserika personer i,
som mer aktivt kan förstärka lobbying mm. Men utan avlönad personal
måste väl en sådan satsning implodera nästan omedelbart? Kan man
verkligen förvänta sig av tidigare statsråd att de slipar på
webbplatsen, diskuterar vandaler på wikifikor, demar Wikiepedia på
mässor etc?
Jag ser denna fråga som oerhört viktig för föreningen och att det är
viktigt noga följa utveckling i olika parallella grupperna, för att
känna vad som är bra och när det behövs (måste) ske en förändring enligt
denna, där säkert flera fundament för föreningen berörs.
Anders
Lars Aronsson skrev:
Wikimedia Sverige,
Jag har just kommit hem från Berlin, där Wikimedia
Foundation förra veckan hade ett kombinerat teknikmöte
och chaptermöte, alltså en sammankomst för funktionärer
inom föreningar som vår. Det här brevet är inte någon
fullständig redogörelse för allt som avhandlades där,
utan bara en aspekt: professionalisering.
Många av föreningarna har mognat, lyckats bra i
insamlingen av donationer, och kunnat anställa
personal. Den tyska föreningen ligger främst,
de har både avlönade tekniker som sköter den så
kallade toolservern och administrativ hjälp som
hjälpte till att ordna den här konferensen.
Sedan finns flera föreningar som det går trögare
för. Vi vet inte riktigt vad Wikimedia Suomi har
för sig. Wikimedia Danmark är nystartade, och har
ännu inte kommit igång med full aktivitet.
Wikimedia Norge hade årsmöte i måndags och har
bytt ut stora delar av sin styrelse, så vi får
väl se hur snabbt den nya styrelsen kommer igång.
Wikimedia Sverige rullar på. Ingen av de
nordiska föreningarna har anställt någon.
En upprörd kommentar som jag hörde från en
förening var att man jobbar hårt och oavlönat
som styrelseledamot, men får ingen tack för det.
Snarare avskräcker man andra från att kandidera
när de inser hur hårt arbete det kan vara.
Och här tror jag nyckeln till professionalisering
finns. Det handlar inte om att skaffa mycket
pengar och anställa någon. Utan om ett sätt att
förhålla sig till arbete. Även om vi just nu
har tillgång till människor som arbetar ideellt,
så borde vi sätta värde på deras arbetsinsats.
För varje projekt som föreningen genomför, borde
vi räkna hur många arbetstimmar som läggs ner,
inte bara redovisa kvitton för omkostnader.
Det ideella arbetet måste synliggöras.
Vid sidan av vår ekonomiska redovisning, kan
dessa ideella arbetstimmar redovisas i föreningens
årsrapport. Ett annat år har vi kanske inte lika
många idealister, utan måste betala för några
av arbetsuppgifterna. Då kommer detta underlag
väl till pass. Det kan också vara så att en
del uppgifter utförs rationellare och billigare
av anställda specialister än av våra frivilliga.
Om arbetet i föreningen börjar kännas som en
belastning, en uppoffring, då kanske det är dags
att ta en paus. Det blir inte bättre sedan, och
förmodligen kommer ingen att tacka dig ändå.
Tänk i stället: Vem kan hjälpa mig med det här?
Vi har en valberedning som hittar nya
styrelsefunktionärer åt oss. Men kanske behöver
vi också rekryterare som hittar frivilliga till
våra olika utställningar och projekt? Vi behöver
helt klart någon som kan insamlingskampanjer, så
att vår ekonomi kan nå högre höjder.